Chaim Soutine Art Locations Lithuanian 1893-1943 Soutine was born in Smilavichy near Minsk, Belarus (then part of the Russian Empire). He was the tenth of eleven children. From 1910?C1913 he studied in Vilnius at the Vilna Academy of Fine Arts. In 1913, with his friends Pinchus Kremegne and Michel Kikoine, he emigrated to Paris, where he studied at the Ecole des Beaux-Arts under Fernand Cormon. He soon developed a highly personal vision and painting technique. For a time, he and his friends lived at La Ruche, a residence for struggling artists in Montparnasse, where he became friends with Amedeo Modigliani. Modigliani painted Soutine's portrait several times, most famously in 1917, on a door of an apartment belonging to Leopold Zborowski, who was their art dealer. Zoborowski supported Soutine through the World War I, taking the struggling artist with him to Nice to escape the German bombing of Paris. In 1923, the American collector Albert C. Barnes visited his studio and immediately bought sixty of Soutine's paintings. Soutine once horrified his neighbours by keeping an animal carcass in his studio so that he could paint it (Carcass of Beef). The stench drove them to send for the police, whom Soutine promptly lectured on the relative importance of art over hygiene. In February 2006 this painting sold for £7.8 million to an anonymous buyer in London. Soutine produced the majority of his works from 1920 to 1929. He seldom showed his works, but he did take part in the exhibition of Independent Art held in 1937 in Paris, where he was at last hailed as a great painter. Soon thereafter France was invaded by German troops. As a Jew, Soutine had to escape from the French capital and hide in order to avoid arrest by the Gestapo. He moved from one place to another and was sometimes forced to seek shelter in forests, sleeping outdoors. Suffering from a stomach ulcer and bleeding badly, he left a safe hiding place for Paris in order to undergo emergency surgery, which failed to save his life. On August 9, 1943, Chaim Soutine died of a perforated ulcer. Soutine was interred in Cimeti??re du Montparnasse, Paris.  Related Paintings of Chaim Soutine :. | Portrait of a Boy | Glaieuls Rouges | The Communicant | Young Girl at the Fence | Seated Choirboy |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
E.Claus
Belgian 1849-1924
SEGHERS, Hercules
Dutch Baroque Era Painter and Printmaker, ca.1590-1638 Dutch landscape painter and etcher. Seghers's work greatly influenced early 17th-century Dutch landscape painting. He studied with the painter Coninxloo (1544C1607) and may have traveled to Italy and in the Alps. Some of the frenzy of his personal life can be seen in his rare paintings and his more numerous, masterly etchings. His landscapes consist of vast, often desolate, panoramas and powerful, smaller scenes rendered with drama and pathos. Rembrandt owned eight paintings by him, and his own landscape style was influenced by Seghers.